Här följer några personliga berättelser från medlemmar i vår grupp.

I början när jag drack alkohol fick jag känslan att alla mina problem löste sig eller blev irrelevanta. Den känslan av lättnad och tröst var så stark att jag ville ha den så ofta som bara möjligt! Men med tiden blev alkoholen mer av ett tvång. Jag kände att jag inte kunde klara livet utan alkohol. Samtidigt blev konsekvenserna av mitt drickande allt större: jag blev ofta för full vid fel tillfälle, jag smygdrack på jobbet, jag ljög för min partner om hur mycket och ofta jag drack, och jag planerade hela mina dagar kring hur och var jag skulle få tag i något att dricka.

Jag bestämde mig ofta för att sluta, men ändrade mig alltid efter ett par dagar, veckor eller månader. (Ibland efter endast ett par timmar.) Först när jag kom till Anonyma Alkoholister fick jag den kraften som krävdes för att på riktigt göra mig fri från beroendet av alkohol. Tack vare AA varken vill eller behöver jag dricka idag.

Man, 32

 

Det är inte alltid helt enkelt att leva i AA:s program, men till skillnad från den falska hjälp jag tyckte mig få i flaskan, får jag i AA modet att möta och lära känna mig själv. Jag har aldrig känt mig dömd för något jag delat med mig om på ett möte eller något jag berättat för min sponsor, inte ens när det jag sagt har varit något jag skämts djupt för. Istället har jag mötts av igenkännande, förståelse och kärlek, för sådan är gemenskapen i AA och det fungerar verkligen!
Kvinna, 29

Jag började konsumera alkohol på regelbunden basis när jag fyllde 18 år. Man gick ut på krogen varje helg, ibland både fredag och lördag. Ibland torsdag, fredag och lördag. Det hörde till, alla gjorde ju det. Men varje gång jag drack något med alkohol i så väcktes ett starkt begär i min kropp, jag ville ha mer alkohol.

Jag var den som alltid slutade dricka sist, som drack mest. Som drack tills jag däckade. Med åren kom minnesluckorna som blev längre och längre, jag började dricka ensam hemma. Tog återställare på morgonen efter. Alkoholen kontrollerade helt plötsligt mig, inte tvärtom.

Plötsligt en dag tog jag ett beslut att nu fick det vara nog och jag lyckades gå nykter en längre tid utan hjälp.

Men jag kände ändå att jag var tvungen att gå till botten till varför jag inte kunde dricka och gick på ett möte på YPAA, och det kändes som att komma hem. Jag blev välkomnad med en förståelse och kärlek som jag inte är van vid att uppleva, och jag insåg där på första mötet att jag var alkoholist.

Jobb och boende lyckades jag ha under min tid som aktiv alkoholist men jag förlorade för ett tag det viktigaste, mig själv.

Tack vare gemenskapen i YPAA och den sponsor jag träffade där har jag hittat mig själv igen och bygger sakta men säkert upp mig igen, en dag i taget.

Man, 33